Warning: Declaration of googletranslate::widget($args) should be compatible with WP_Widget::widget($args, $instance) in /customers/2/d/5/escapingsweden.com/httpd.www/dina/wp-content/plugins/translate-google/googletranslate.php on line 0 Where have you been? |

Where have you been?

Överallt och ingenstans. Jag har iallafall inte varit här, men det ska bli ändring på det. Jag har försökt inbilla mig att det räcker med att tänka i huvudet. Inte nödvändigt att skriva ner allt. Allt behöver jag inte skriva, men en del. Kommit på mig själv för många gånger sittandes på t-banan, skriva en text, fast i hjärnan. Nu är det dags att skriva texten på papper, i den oändliga cybervärlden, där texten kan nås till ingen och alla. Vi kör en nystart. Jag börjar om från början.

Den senaste tiden har det hänt en hel del förändringar i mitt liv, liksom i många andras liv. Denna gång lämnar jag Sverige, inte bara i tanken, utan i verkligheten. Jag blir norsk och Oslobo i maj. Ett litet steg närmare drömmen- en hydda vid havet någonstans i världen.

Efter cirka två år som barn och ungdomshandläggare på socialtjänsten, har jag sagt upp mig. Jag är done! Done med att tjata om och lyssna på samarbete och samverkan, men ser endast pappersdokument, utan verklig handling. Done med att vilja hjälpa, men inte kunna för att mina arbetsbeskrivningar är fyrkantiga. Jag har inget emot fyrkantighet i vanliga fall, men när man jobbar med människor kan man inte vara fyrkantiga. För människor är inte fyrkantiga, det är därför vi är människor, och inte människa. Jag har ju en erfarenhet av att inte stanna på en arbetsplats så länge av olika anledningar, men främst för att jag har haft svårt att förhålla mig till den arbetskultur som varit. Ganska snabbt kom den känslan till mig på mitt nuvarande jobb, men jag tänkte att “nej, nu får de vara nog med ombyte” och jag gav de en riktig chans. Jag gick in 110% tills jag blev den där fyrkantiga socialsekreteraren. Jag kämpade mot mig själv. Och där satt jag på möte efter möte med insikten att jag som socialsekreterare för barn och ungdomar, INTE kan hjälpa just dig, för att det ingår inte i mina arbetsuppgifter. Ditt problem är någon annans ansvar att lösa. Som socialsekreterare kunde jag inte, men som privatperson kunde/ kan jag. Men jag kan ju inte heller hjälpa de flesta jag möter på jobbet, privat. Det får jag heller inte göra. Klienter är klienter. Hursomhelst, tanken att sluta kom tidigt, men modet fanns inte. Lämna mina klienter, mitt arbete och mina kollegor i den arbetsmiljön, jag kunde inte. Och vad ska jag göra annars?  Och som ni vet, tiden springer iväg. Det som fick mig att säga upp mig var att min man fick det jobb han sökte i Oslo. 30 april är min sista dag som socialsekreterare i Sverige än så länge. Nu väntar insAllah en arbetskarriär i Oslo som socionom.

I övrigt så rullar livet på i vanlig ordning. Jag började mitt Stockholmsliv med att flytta runt och avslutar det på samma sätt. Sista månaden i Stockholm tillbringas i fjärde lägenheten, på 2 och 1 halvt år. Denna gång bär de av till Södertälje. Man får passa på att utforska storstaden. Det bästa med Oslo, är att jag kommer slippa känna att jag lever i väskor. Tacksamheten är enorm.

Vi hörs snart.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>