Warning: Declaration of googletranslate::widget($args) should be compatible with WP_Widget::widget($args, $instance) in /customers/2/d/5/escapingsweden.com/httpd.www/dina/wp-content/plugins/translate-google/googletranslate.php on line 0 Tears of Palestine |

Tears of Palestine

Saknade hemland. Vackra hemland. Älskade Palestina. Saknar att andas in din luft. Saknar att se bergen, träden, stenbyggnaderna, lukten av kryddorna, lukten av maten. Saknar att höra språket, vara omringad av min mormors varma, trygga och älskade famn. Saknar att se tekannan på spisen och lukten av marameja. Saknar att sitta i balkongen, känna vinden, se stjärnorna lysa över Palestina och mormors trädgård, lyssna på vinden och dricka mitt rykande varma te. Saknar att vakna upp till nyplockade frukter och grönsaker från mormors trädgård. Saknar att se morfar stolt plocka oliverna från olivträden och försiktigt spruta vatten på växterna. Allt detta kunde ha varit min vardag eller åtminstone en del av mitt liv. Jag vill se oss tillsammans med våra nära och kära samlade under åtminstone en middag. Istället är vi utspridda världen över på grund av kriget.

Min mormor och morfar får kämpa för att behålla det dem har lyckats behålla efter alla plundringar och bombningar från ockupationsstaten. Ifall dem har vatten över vattnar dem sina oliv, mango, mandarin, citron träd. Om inte får dem se hur växterna sakta men säkert vissnar bort. Istället för att vakna till solen och somna till vinden får de vakna och somna till skrik, gråt, bomb och skjutljud. Istället för att njuta av värmen hatar dem den på grund av att det inte finns el till fläkten. Istället för att välkomna höstens/vinterns kalla vindar tänker dem hur de ska klara av den utan el som kan värma dem på kvällarna när vinden är som kallast.

Ett helt folk. Världens största flyktinggrupp. En konflikt ingen människa har kunnat blunda för. Ett krig som de flesta pratar om. Ett folk som är utspritt runt om hela världen, de flesta på grund av tvång. Ett helt folk som glömts bort av omvärlden. Trots kunskapen och medvetenheten om vad ockupationsstaten utsätter palestinier för, trots att ockupationsstaten gång på gång bryter mot internationella regler, mänskliga rättigheter och EU regler försätter omvärldens makthavare att blunda. Blunda för vad som är rätt och fel. Gömmer sig, stillar sitt dåliga samvete med att lyfta frågan ännu en gång på deras dagordning. Dagordningen som ockupationsstaten slänger i papperskorgen som allt annat som talar mot deras nackdel. När ska världen en gång för alla sätta STOPP för vad som sker? När ska världens makthavare sluta prata och istället agera? När ska jag kunna få resa till mitt hemland Palestina utan att bli förhörd i timmar och utan att behöva smugglas in via tunnlar? När ska mina palestinska bröder och systrar slippa att bli förnedrade, hotade och isolerade bara för att de är just palestinier? När ska mina palestinska bröder och systrar få vakna upp i trygghet och få känna vinden blåsa deras hår, havet svalka deras kroppar, kunskap stimulera deras hjärnor, musik nå deras öron istället för bombljud och skrik av sorg? När ska mina palestinska systrar och bröder få lära sig bygga lego och måla istället för att lära sig våld? När ska mina palestinska bröder och systrar få känna kärlek och glädje istället för hat och ilska? När? Jag har slutat att bli förbannad. Mitt hat har omvandlats till sorg. Sorg över att se hur mitt Palestina blir mindre och mindre. Sorg över att se hur mina palestinska bröder och systrar står ut och kämpar på samtidigt som deras liv står på spel. Sorg över att dem är där och jag här. Jag vet inte om jag hade tur att komma hit. Jag slipper se och höra det fruktansvärda som händer i Palestina, men mina palestinska bröder och systrar har blivit en färre vilket ockupationsstaten gläds åt. Ockupationsstaten har en mindre att döda, slå, förnedra och isolera. Jag må stå på andra sidan, men det betyder inte att jag inte ser, hör och glömmer vad ockupationsstaten utsatt och utsätter oss för. Ockupationsstaten tror att vi glömmer, men säg mig hur vi ska glömma, när vi än idag, efter ALLA dessa år fortfarande har våra hemmanycklar kvar? Hur vi kan förklara i detalj hur vår by och stad såg ut? Vi kommer aldrig glömma och vi kommer aldrig blunda för det som sker. En dag kommer Palestina, mitt kära Palestina, vårt kära Palestina vara FRITT. 

 

oMr7uxNJDJGonWh9CvziJi0xXEsh2qO7b8PL2JAG51Y,tvIB63eIIs4hwLBMgyEL0C-W2sa__J1-lQw4-OptumU

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>