Warning: Declaration of googletranslate::widget($args) should be compatible with WP_Widget::widget($args, $instance) in /customers/2/d/5/escapingsweden.com/httpd.www/dina/wp-content/plugins/translate-google/googletranslate.php on line 0 Nya äventyr |

Nya äventyr

Efter en hel del hets, osäkerhet om jag gjort rätt val, ångestattacker blandat med lyckoruscher, hög stress nivå, noll koll och ingen kontroll börjar jag äntligen känna mig varm i skorna. Jag inser för varje dag som går hur anpassningsbar och flexibel jag är. Från att “omedvetet” undvikt min nya lgh till att längta hem. Att bo i en TOM lägenhet, är inte kul. Jag gillar tystnad, men inte sådan tystnad. Första dagen bestod av att köra vilse i Stockholm från det ena stället till det andra, och nästan förstöra hyrbilen från statiol. Mitt nya bostadsområde vet garanterat vem jag är, då jag inte minns hur jag tog mig in på gården då jag skulle köra ut igen. Där stod tre tjejer, en mini lastbil och försökte backa och vända, i ett mycket trångt område i mörkret. Tillslut stod halva kvartet ute och tittade på oss, varav en man kom fram och frågade om vi behövde hjälp. Problemet var inte att köra bilen, problemet var att vi inte hittade ut. Tillslut kom det en man och sa “jag har sett er här ett bra tag nu, vad försöker ni göra?” Jag typ skrek (fast med ett leende på läpparna) JAG VILL UT HÄRIFRÅN! Han var grym, och hade en speciell nyckel till alla bommar och släppte äntligen ut oss! Säljaren på statiol märkte inte att jag hade råkat backat in i en stolpe, då all hennes uppmärksamhet gick åt att förstå hur vi kunde använda så mycket bensin på den korta sträckan som det egentligen rörde sig om. Hon visste nog inte att jag är umebo som sätter mig i en bil, i Stockholm, utan att veta åt vilket håll jag ska till. Inte konstigt att det blev lite omvägar. Det här med att “det känns som att vi ska svänga här” fungerar inte riktigt i sthlms trafiken. Vi hade kul iallafall och jag har nu en 120 säng, och sover som en drottning. Om någon känner någon som behöver en 80 säng, med bäddmadrass, säg till. Jag ger bort den, gratis. Den är ca 4 mån gammal.

Den tomma lgh börjar fyllas, sakta men säkert. Min “sambo” hon jag är inneboende hos kommer 1 sept, och då skall vi försöka göra det mysigt här hemma. Än så länge används sängen inte bara som en sovplats utan även som stol och matbord, den enda sittplatsen förutom golvet. Det som är fascinerade är att jag nu faktiskt trivs i lgh, dock är mitt rum den enda platsen som känns lite som hemma, men jag ser framemot detta projekt. Har ju blivit helt hooked up på inredning, vill bara köpa ett litet hus någonstans och inreda. Jag blir helt crazy när jag ser inredning, med min beslutsångest vill jag köpa allt, och gärna på en gång.

Förutom flytt och fix med lägenhet, har jag påbörjat ett nytt jobb, jag är barn och ungdomsutredare nu, jag hoppas att det blir långvarigt denna gång för min del, det är i alla fall mitt mål. Ett arbete som var längst ner på min lista efter examen, men jag var nog inte redo. Jag ser verkligen fram emot den närmaste tiden, även fast den med all säkerhet kommer att bestå av en berg och dal bana. En av mina fördelar med arbetet är att en av mina närmaste vänner, är min arbetskollega. Varje dag får jag träffa henne. Jag minns då vi pratade om det då vi pluggade, hur vi ska jobba ihop, starta eget osv, och idag, har vi nått första steget, utan att vi egentligen hade planerat det. Allt har sin tid, och det finns en plan med allt. Det blir bara tydligare för mig, för varje dag. Man skall alltid kämpa, men när man kämpar och bara möter hinder är det kanske inte meningen just nu. Det är svårt att inse, men allt har sin tid, det händer vare sig man vill eller inte.

Även fast livet flyter på här, flyter livet tyvärr inte lika bra i andra delar av världen. Egypten brinner, Syrien brinner, Sudan och Filippinerna kämpar med katastrofala översvämningar, och allt annat skit som händer runt om i världen. Det får mig att inse hur lyckligt lottad jag är. Det får mig att känna en tacksamhet som inte går att beskriva. Det får mig att uppskatta varje liten detalj i min vardag. Att jag bara kan andas ren luft, att jag har ett arbete att vakna till, att jag får mat i magen, att jag är omringad av nära och kära. Listan kan göras lång. Det minsta jag kan göra för alla de människor som lider, är att vara tacksam över att jag inte lider. Att inte klaga, att inte låta små hinder påverka mig, att ha perspektiv. Jag vill därför be er att göra detsamma, må bra, njut av livet för att ni har den möjligheten.

Nu ska jag sova, för imorgon väntar en ny dag insallah.

Ta hand om varandra, och glöm inte att lyfta fram, uppmärksamma, de små positiva detaljerna, stunderna i ert liv.

Kärlek.

20130821-223600.jpg

20130821-223611.jpg

20130821-223624.jpg

20130821-223658.jpg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>